Back to work

Sent i gårkväll kom vi hem från Iran, till en överlycklig katt. Nu sitter hon klistrad vid min sida hela tiden, min älskade bebis.

Imorgon börjar jag att jobba igen och jag är nervös. Jag vet hur mycket jobb det är som ligger och väntar, har till och med haft mardrömmar om det… Det blir såklart mycket när man haft 4 veckors semester och förra veckan var nog ingen på plats alls är jag rädd för. Jag försöker att inte stressa upp mig och har bestämt mig för att ta en sak i taget nu när jag kommer tillbaka. Det är lättare sagt än gjort visserligen. Det verkar ligga i min natur att stressa upp mig och ta på mig för mycket… Dumt.

Hur som helst så hoppas jag på att denna sensommar och höst blir bättre än förra. Jag har äntligen hittat tillbaka till läsning igen, 6 böcker på 4 veckor! Och några till innan dess. Har alltid älskat att läsa, men jag tappade det helt förra året i och med stressen och utmattningen. Jag ska också gå en kvällskurs i persiska nu under hösten, på tiden att jag lär mig att förstå sambons familj haha. Har börjat ändra mina matvanor och förhoppningsvis kan jag hitta lite inspiration till någon typ av träning under hösten. Bättra mig på att promenera i alla fall.

Känner mig hyfsat optimistisk!

Hej från Iran

Hej från Esfahan, Iran! Sambons kusin ska gifta sig, så det blev en tur till Iran i år igen. Vi kom till Teheran i lördags, sen åkte vi till Esfahan i måndags för att spendera två dagar. Åker tillbaka till Teheran imorgon förmiddag och stannar till söndag. Sen är det jobb igen, efter 4 veckors semester.

Esfahan är i alla fall jättefint men sååå varmt. Har i alla fall haft det jättebra, det har varit väldigt intressant att turista själva i Iran lite, kul upplevelse :)

Månaderna gick…

Det var en fredagmorgon i början av mars som kroppen la av. Jag såg en okänd människa i spegeln och bröt sedan ihop. Tröttheten hade tagit ut sin rätt. Ett par dagar senare sjukskrevs jag för utmattningssyndrom och ångest. 

Jag hade gått runt med utmattningen i flera månader och det är otroligt att jag inte kraschade tidigare. Jag har dock haft väldigt tur, sjukvården lyssnade och min chef lyssnade. Jag fick nya arbetsuppgifter vilket gjorde att jag efter en månad orkade gå tillbaka till jobbet. Tack vare det och KBT så har jag jobbat mig uppåt och idag mår jag så mycket bättre. Jag jobbar med mig själv varje dag och får anstränga mig för att inte ta på mig för mycket och kunna ifrån när det krävs. Det är mycket jobb men jag klarar av det.

Jag börjar bli mer mig själv, även om jag aldrig kommer bli samma person som innan. Jag kommer inte kunna klara av samma saker som innan, men jag är inte en sämre människa för det. Jag har varit sjuk, men börjar bli frisk nu och bara det är en bedrift. Jag är stolt över mig själv!

I’m holding on to all I think is safe

De sugiga sakerna fortsätter bara att komma. Så jävla fed up. 

Är just nu sjukskriven för utmattning och hela meningen var att vila och återhämta mig men istället så bestämde sig ett rör under vasken i köket att spruta ut mängder med vatten så att grannen och vi fått fuktskador. Vi har redan haft en avfuktare i ca 2 veckor då en annan granne haft en läcka som runnit ner i väggen. Nu ska vi alltså dras med avfuktaren (som låter extreemt mycket) och ett köksgolv som måste bytas. Jag känner verkligen hur jag kan slappna av och vila ut. Jävla liv alltså. Men det är bara att bit ihop och gilla läget, kanske nästa (halv)år blir bättre.

Over and over…

Kan man bli trött på att vara trött? Jag kan. Är så jävla trött på den här utmattningen… Denna veckan har jag dessutom sovit sämre än vanligt vilket resulterat i både trötthet och huvudvärk. Men det är inget fel på mig, allt ser bra ut och jag är (fysiskt) frisk. Känner mig sådär frisk faktiskt. Fick veta min metaboliska ålder för någon vecka sen, under en hälsogrej på jobbet. Jag är 22 år, alltså 6 år yngre än min faktiska ålder. Känner mig som 80, minst.

Usch, jag är så negativ. Men livet suger just nu och idag fick jag panik på jobbet. Hanterade den genom att skriva ner allt som är dåligt med mig och mitt liv på en post-it, rulla ihop den och trycka ihop skiten i handen i typ en kvart. Friskt! Men jag gick från jobbet två timmar tidigare och mötte upp min pappa i stan för fika och efter det kändes allt mycket bättre! Älskade, bästa pappa. 

För att nämna något positivt så är januari slut (!) och det är fortfarande ljust när jag går hem kl. 16. Och det är snart helg!

Det här med läkarbesök…

Så, idag var jag hos läkaren. Jag har väntat sedan november och då var jag så trött att jag knappt visste vem jag var. Idag är jag så trött att jag nästan vill dö. Tillståndet har alltså inte förbättrats.

Först fick jag vänta i 25 min på läkaren, vilket var drygt, men jag hade redan väntat två månader så vad gjorde 25 minuter mer, tänkte jag. Läkaren lyssnade på mig och bestämde väl rätt så omgående att det inte fanns så mycket han kunde göra och att det ”säkert går över”. Visst, det gör det kanske, men jag är sådär positiv efter att ha dragits med tröttheten i ett halvår. Han tog i alla fall lite blodtryck och sånt där, vilket inte visade något. Frågade om hur jag sover. Fick ta lite blodprov. Hör av sig om det är något. Inget mer. Inga undersökande frågor, inga råd och jag upplevde det som att han inte var intresserad och då stänger jag mig automatiskt, hade därför svårt att verkligen förklara att tröttheten förstör min vardag. Önskar ibland att jag var en sån där besvärlig jävel som allltid kan tjata sig till hjälp, men sån är jag inte tyvärr. Såatteee…. Jag förväntar mig inget, det ska nog bara vara såhär. 

Nu ska jag använda mitt sista kort, min sambos bror. Han är läkare, men jag frågar aldrig något för jag orkar inte med att hela släkten ska få veta. Alla ses ju alltid tillsammans. Men nu skulle min sambo försöka få lite tips och råd från honom i alla fall. 

Wish me luck, typ…

161226

Hej och god jul och sådär. Hoppas att ni har det bra! Idag firar vi sista julen, sen är det över vilket är skönt. Det blir för intensivt och då är vi inte ens stora julfirare…

I fredags bjöd vi sambons föräldrar på julbord (fast inte ett helt traditionellt sådant). Det var min sambos svägerskas första jul så vi försökte göra det så juligt vi kunde. I lördags var vi hemma hos min lillasyster som vanligt och hade en lugn och mysig jul. Det öppnades julklappar och bjöds på kalkon, ris och kafta,mycket gott! Igår var det tack och lov en vilodag, minus ett inköp av diskmaskin och lite mat till dagens firande.

Idag kommer storasyster med familj, lillasyster med familj och pappa. Jag är trött på julen, så jag bestämde att vi bjuder på fruktsallad och tunnbrödssnittar haha. Tycker det är liiite jobbigt med alla barn som ska springa runt här, vår,lägenhet är ju inte direkt barnanpassad, men det ska nog bli bra.

I övrigt så är jag ledig denna vecka och sks försöka vila en massa och mentalt förbereda mig för nyår (dagen jag avskyr mest på hela året). Och fixa en massa. Handla mat, handla alkohol, städa, baka, ordna, klippa mig….. 

161215

Typ i fredags förra veckan så kände jag mig äntligen frisk från höstens evighetsförkylning. Inte nog att jag går och är så trött hela tiden, att vara förkyld och hängig hela tiden gjorde inte saken bättre, så det var skönt att bli av med den. Nu i tisdags, på Lucia, var jag ledig och kollade på min lillasysters äldsta sons firande på förskolan. Igår på morgonen vaknade jag upp genomförkyld och helt jävla eländig. Feber och hela grejen. Säkert någon dagisbacill som attackerat mig och jag har det sämsta immunförsvaret just nu. Blir så trött på min kropp…

Är så dålig att jag inte kan jobba, så jag ligger i sängen här hemma och har ångest över det. Igår gick jag bara upp för att ta Treo/ipren, annars lång jag nerbäddad med katten precis hela dagen. Inte mycket bättre idag, men har i alla fall orkat äta lite och snabbt målat naglarna. Hoppas på att vara frisk och kunna jobba imorgon. Sämsta tiden att bli sjuk! Måste köpa de sista julklapparna i helgen och vem fan orkar göra det med feber?? Speciellt när halva stan också är ute i sista minuten… Som sagt, är så jävla trött på min kropp!

I’ve let myself become lost inside these thoughts of you

Nu får november gärna vara över. Jag har blivit förkyld igen, snörvlar och hostar och är allmänt eländig. Tröttheten ger inte heller med sig och jag får acceptera att jag inte fungerar utan koffeintabletter. Men det är bara några veckor kvar till lite julledighet och det ser jag fram emot. Sen ligger detta senaste halvåret bakom mig och tack och lov för det.

Katten är i alla fall extra mysig nu för tiden, vi har fått upp lite ljus hemma och jag har tre dagar för mig själv här hemma (sambon är borta på jobb). Ska spendera dessa ensamma kvällar med att klappa katten och dricka te. Och jag bjuder på en bild på min skeptiska katt som var lagom glad när ljusstaken kom upp!

Det bara händer mig och någon annan

Efter att jag sa upp mig från jobbet jag hade för 3 år sen så lovade jag mig själv att aldrig må sådär dåligt igen. Nu känner jag att jag är på väg dit igen och jag är så förvirrad. Jag hade aldrig någon jobbångest från det att jag började på mitt nuvarande jobb fram tills april. Jag mådde aldrig dåligt för att det var söndag, det kändes aldrig olidligt att gå uoo på morgonen och jag var glad när jag kom hem på kvällen. Sen kom april och ångesten har smugit sig på och denna vecka har har den exploderat. Hade inte sambons alarm ringt samtidigt som mitt så hade jag nog aldrig gått upp ur sängen. Men jag tycker ju så mycket om mina arbetsuppgifter, jag tycker om företaget, jag tycker att det är roligt att berätta för folk vad jag jobbar med, så det stör mig som fan att jag mår såhär. 

Imorgon har jag halvårsamtal med min chef. Jag vill vara ärlig men är jag ärlig så är jag rädd för att börja gråta och då vet jag inte om jag kan sluta.