I’ve let myself become lost inside these thoughts of you

Nu får november gärna vara över. Jag har blivit förkyld igen, snörvlar och hostar och är allmänt eländig. Tröttheten ger inte heller med sig och jag får acceptera att jag inte fungerar utan koffeintabletter. Men det är bara några veckor kvar till lite julledighet och det ser jag fram emot. Sen ligger detta senaste halvåret bakom mig och tack och lov för det.

Katten är i alla fall extra mysig nu för tiden, vi har fått upp lite ljus hemma och jag har tre dagar för mig själv här hemma (sambon är borta på jobb). Ska spendera dessa ensamma kvällar med att klappa katten och dricka te. Och jag bjuder på en bild på min skeptiska katt som var lagom glad när ljusstaken kom upp!

Det bara händer mig och någon annan

Efter att jag sa upp mig från jobbet jag hade för 3 år sen så lovade jag mig själv att aldrig må sådär dåligt igen. Nu känner jag att jag är på väg dit igen och jag är så förvirrad. Jag hade aldrig någon jobbångest från det att jag började på mitt nuvarande jobb fram tills april. Jag mådde aldrig dåligt för att det var söndag, det kändes aldrig olidligt att gå uoo på morgonen och jag var glad när jag kom hem på kvällen. Sen kom april och ångesten har smugit sig på och denna vecka har har den exploderat. Hade inte sambons alarm ringt samtidigt som mitt så hade jag nog aldrig gått upp ur sängen. Men jag tycker ju så mycket om mina arbetsuppgifter, jag tycker om företaget, jag tycker att det är roligt att berätta för folk vad jag jobbar med, så det stör mig som fan att jag mår såhär. 

Imorgon har jag halvårsamtal med min chef. Jag vill vara ärlig men är jag ärlig så är jag rädd för att börja gråta och då vet jag inte om jag kan sluta. 

Jag lever

Hej! Jag lever faktiskt, och jag mår (hyfsat) bra. Bara glömt bort bloggen lite plus inte haft någon ork till att blogga. Det blir så ibland.

Vad har hänt sedan sist…? Jag har varit i Iran (så mycket bättre än jag förväntat mig!), jobbatjobbatjobbat, tänkt på min framtid, börjat frysa, sett jättemycket snö och haft lite omställningar här hemma. Men annars inte mycket. Min sambo slutade jobba och börjar på nytt imorgon, själv börjar jag gå i samma tankar, lite halvseriöst. Gillar verkligen mitt jobb, men det är flera faktorer som gör att det inte är så roligt längre. Får se, helt enkelt.

Ska försöka bli bättre på att höra av mig. Kanske blogga lite om sommaren och hösten. Snart är det förfan jul och sen nyår och sen blir det plötsligt 10 år sen jag fyllde 18. Ångest! Men idag är det söndagen den 13de november och jag ska fira att min yngsta systerson kom till världen för ett år sen. 

Vi hörs! ❤

Håret

Klippte mig igår. Kort, till axlarna. Känner mig vuxen, och snygg! 

Imorgon är det fredag och jag har överlevt min första arbetsvecka efter semestern. Jäklar vad fort det gick. Min sambo ska ha fest imorgon kväll. Lagom pepp är jag på det, men å andra sidan så har jag vin och en snygg frisyr, så jag ska väl överleva.

Back to work…

Semestern är slut och när alla 100-nånting mail var lästa så kändes det som att semestern aldrig hänt. Men det var en OK dag, jag satt mest med andra arbetsuppgifter och dagen gick snabbt. 

Resan till Iran närmar sig med stormsteg, vi åker om 12 dagar. Allt det praktiska är klart, jag har en klänning, jag har fått låna sjalar från syster och det enda som saknas nu är att klippa mig (har tid på onsdag, hos någon som inte är min storasyster…), köpa skor till klänningen och ja, packa. Sen bär det iväg…

Hoppas att ni har det bra!

Semester, ja tack!

Nu har jag äntligen semester!! Och det behövdes, för jag hade inte kunnat stå ut en dag till. I morse bråkde allt med mig. Först trodde jag att jag hade försovit mig (det hade jag inte) och sen tappade jag allt jag höll i, kläderna samarbetade inte och allt var skitstörigt rent ut sagt. Och på jobbet hände det ingenting, helt dött och tiden sniglade fram… Men nu ska jag njuuuta av att vara ledig i 3 veckor!!

Imorgon ska jag ta lite sovmorgon, men ändå gå upp i ordentlig tid, för att städa lite och så här hemma. Jag ska också luncha med min pappa och förhoppningsvis hämta ut ett paket åt sambon (om DHL och Bring kan lokalisera det). Jag måste också tvätta, tvätta och tvätta lite till. På kvällen kommer äntligen sambon hem efter att ha jobbat borta i 14 dagar! Som jag saknat honom, men katten har nog varit den som saknat honom mest haha. På lördag åker vi sen till en stuga utanför Lönsboda med  lillasyster, hennes sambo och barnen, vi stannar där en vecka. Hoppas vädret blir bra.

Jag ska inte tänka på jobb alls, så det så!

All the time you laugh you wait you cry

Nu kommer ett sånt där deppigt inlägg igen. Min hjärna är fylld av en grå, trött massa och det blir mörkare och mörkare. 10 arbetsdagar kvar till semestern, men inte ens det håller humöret uppe.

Min kollega slutade idag. Det är liksom slut nu och på måndag jobbar jag ihop med en annan. Det kommer säkert gå bra, men jag och min (nu f.d) kollega har jobbat tillsammans i mer än ett år och haft en jättebra samarbete och klickade bra redan från början, så det känns tungt. Jävligt tungt. 

För en stund sen fick jag skitdåliga nyheter och nu ser det ut som att vår lilla familjesemester inte blir av. Har verkligen sett fram emot den men det är som vanligt, det jag ser fram emot händer sällan. Såklart så tog vi inget avbokningsskydd för ”vi kommer ju inte ångra oss”, men tänkte inte på att andra saker kan hända!

Och mitt i allt mitt mörker så åker min sambo iväg imorgon och är borta i 2 veckor. Har alltså inte ens honom här som stöd. Så livet suger lite just nu. Men det blir bättre. Det är ju snart semester!

Glad midsommar

Det har dundrat, blixtrat och regnat hela natten, men nu lyser solen och detta är första midsommaraftonen på länge som jag är på bra humör!

I år fick jag bestämma firandet och det gör vi hos syster. Vi ska fira min systerson i efterskott, han fyllde 3 förra helgen, grilla och bara vara. Ingen sill, ingen potatis, inga sånger och inga planerade lekar, så skönt!

Glad midsommar till er!

men jag ska inte gråta trots att hjärtat fungerar

Det är inte mitt jävla utseende och kropp som gör mig ledsen just nu (så ytlig är jag faktiskt inte). Det har slagit mig rätt så hårt att nu är det snart över, om ungefär en vecka så slutar min kollega och sen är det bara så. Över. Slut. Framtiden känns liksom oviss.

Samtidigt så är min kropp och min hjärna så trötta. Nu behöver jag semester, men jag är redan stressad över att komma tillbaka från semestern. Hur sjukt är inte det då?? Fatta hur många mail och problem det kan komma under tre veckor… Vill inte behöva stressa innan semestern ens börjat. 16 arbetsdagar kvar.

Nu ska jag kolla på klänningar igen. Tack Ania för tipset om Whoops! Ska åka dit någon dag och titta :)

Klänningar…..

Jag köpte två klänningar. Testade de idag och nu mår jag bara dåligt. Hatar min kropp, verkligen avskyr. Och tycker sådär om min sambo. Han kommenterade direkt att jag såg ut som en tant och då känner man ju sig jättepeppad.

Den första klänningen var okej, jag kände mig bekväm i modellen men jag har för små bröst för den. Mina, tydligen obefintliga, bröst gjorde att klänningen blev för pösig och en mindre storlek får jag aldrig på mig, pga breda höfter.
Den andra klänningen såg heelt annorlunda ut än på hemsidan och även om den var fin (på någon med, igen, större bröst) så passade den inte för ett persiskt bröllop. Så, det blir att skicka tillbaka. Dessa var de enda två klänningarna på hela sidan som jag ens tyckte lite om, de andra kan jag inte bära pga mina ärr eller för att de helt enkelt inte är min stil.

Tillbaka på ruta 1, och jag känner mig beredd på att strunta i det där bröllopet. Visst, jag har fått visum, men vi har ändå inte bokat några biljetter så… Synd att jag inte hinner operera mig innan bröloppet.