hanay.

Har spenderat kvällen hemma hos syster och tittat på tv. När jag gick hem till henne såg jag en kille, som jag trodde var en kille som jag inte ville träffa, men det var en annan kille jag känner. Går en bit till och ja, vem kommer, killen jag inte ville träffa! Kramar mig och sånt. Haha oooh no. Han har tydligen flyttat till Nydala, enligt syster, som också träffade honom, strax innan jag träffade honom. Så great, vi är typ grannar. I alla fall, går hem och helt plötsligt kommer en kille upp från ingenstans bredvid mig. Guess who? Preciiis, Han.

Okej, historien bakom den här killen. Har nämnt honom tidigare i bloggen. Han är en kille som raggade upp mig och syster på gatan i somras efter att vi hade varit hos killen jag då träffade. Killen (han på gatan då alltså) visade vara sig lite av ett freak, och kan bara danska och engelska. Han är en sån där kille som dyker upp från nowhere om man börjar prata om honom, vilket jag och syster gör ibland då det några veckor efter vi träffade honom visade sig vara (kanske) en släkting till oss. Vi har tydligen samma efternamn som inte är supervanligt varken i Sverige eller Danmark. Tydligen är min syster en kopia av ens av hans kusiner också. Och hans familj i Danmark bor på samma ställe som våra släktingar. Så, ja, vi är kanske släkt med detta freaket. Det hela är väldigt märkligt. Många som bor i Malmö vet nog också vem den här killen är, då han snackar med ALLA på gatan.

Det känns sådär att vi nästan är grannar, för nu ikväll när vi träffades betedde han sig som att vi är vääärsta kompisar och kramade mig! TVÅ GÅNGER! Jag kramar inte folk hur som helst. Men som syster ska, vi är ju “släkt” ;)

Återupplever sommaren lite med musik jag lyssnade mycket på i somras. Funderar också på vad jag egentligen gjorde i somras? Förutom att dricka…. Det kan ju inte ha varit allt jag gjorde? Jag badade EN gång i somras, mitt i natten, så fail vafan. HAHA, fan va deprimerande att jag inte minns något från i somras förutom alkohol. Eller jo, jag minns min “sommarromans” också. Men annars…. Bara musiken och alkoholen. Suuper Hannah, super!

Den 5 september 2009 flyttade jag hemifrån. Det är exakt ett år sen idag. Jag minns dagen exakt, hur det kändes, hur kall och tom lägenheten var och hur läskigt men också skönt det var att äntligen bo själv! Shit… Det har redan gått ett år! Fan vad tiden går fort.

Syster har varit på besök en stund nu ikväll, trevligt. Nu ska jag avsluta kvällen med ett avsnitt Gossip Girl innan jag lägger mig i sängen med Heathcliff och myser. Gossip Girl är förresten snart tillbaka, 13 september! Längta eller vad? Hoppas på att Blair och Chuck kan fixa allt!

Vit helg! Helt fantastiskt haha. Imorgon är det söndag och jag funderar på att baka lite. Och så har jag lite att fixa inför den nya veckan för då börjar jag lite nytt. Men det får ni inte veta något om, tyvärr ^^

God natt!

Detta är första fredagen på länge då jag inte dricker/har druckit. Värsta nykteristen ju ;) Haha nejmen, har haft en lugn kväll med syster som är sjuk, vi lagade mat och bara pratade om lite allt möjligt. Hemma tidigt och kommer inte vara bakis imorgon, så det är faktiskt riktigt skönt.

Funderat mycket på det här med min blogg. Om vad det är jag skriver. Vissa grejer kommer jag aldrig nämna här i bloggen, jag döljer otroligt mycket faktiskt. Det är inte nödvändigtvis värsta privata sakerna, men jag vill helt enkelt inte att vissa människor ska få veta. Det handlar om framförallt tre kategorier, men jag kommer inte nämna dem heller. Sen kan jag vara väldigt ärlig med andra saker, till exempel med när jag inte mår bra (även om jag tar bort en del där med) eller vissa grejer jag gör på helgerna och så. Jag kan vara öppen om mina ärr, ångest och sex, jag gömmer t.ex. inte att jag har gått i celibat (ska skriva mer om det en dag) eller att jag hade sex med en gift kille en gång. Sånt vet de som har läst min blogg ett tag. Och så ska jag vara ärlig, jag skriver efter bloggens “motto”: Faking up stories is alright. Tänjer på sanningen, modifierar, döljer. Det är inte Hannah som skriver denna bloggen, det är Hanay som gör det.

God natt.

Jag har mest Gym Class Heroes-låtar i huvudet och uhm… Travie McCoy. Jag vet, är full av överraskningar. Umgicks med syster i någon timme på Mobilia och kollade på grejer och pratade. Jag tror det märks på mig och på hur jag skriver i bloggen att jag är väldigt omotiverad och nere för tillfället.

Kan knappt fatta att det redan är första september! Inte många månader kvar på detta året vafan, vart tog det vägen? Svårt att fatta också att för exakt ett år sen fick jag nycklarna till min lägenhet, i helgen blir det ett år sen jag flyttade in! Känns verkligen inte som ett år sen…. För ett år sen såg mitt liv helt annorlunda ut. Och nu är det höst.

Har precis målat om naglarna och har Gym Class Heroes på hög volym. Väntar på att syster ska ringa, när det nu blir. Mer än det har jag inte att säga.

Kom hem för en liten stund sen, har bl.a annat varit ute i stan med A och det var ju trevligt :) Vi träffas ju aldrig, bara en gång om året på festivalen, så det var väl på tiden ^^ Han gjorde sånna “tester” på mig och en innehöll då typ en kub, blommor och en häst bland annat och jag är tydligen överkonstig. “Du får blommor, var ställer du dem?” Mitt svar: “Finns det en papperskorg? Jag kastar de där“. Och hästen då, “Det finns en häst i rummet. Hur är den perfekta hästen?” Mitt svar: “Död” (svarade efter lite påtryck att den kunde vara tyst och inte kunde röra sig). Hahaha, idiot jag är :P Blommorna symboliserade familj och vänner, och de slängde jag tydligen i papperskorgen och gästen skulle symbolisera den den perfekta mannen för mig… Och han är tydligen död. Jag är såå normal :)

Annars så fungerar Facebook igen, wooho! Och jag spottade (på riktigt) på äckliga Skånepartiets propaganda som hade kommit i brevlådan, innan jag slängde den i soporna. Ska ta en kopp te nu och snart gå och lägga mig och läsa Wuthering Heights. Imorgon måste jag handla mat (känns som att jag alltid handlar herregud) och posta lite grejer. Och så ska jag kanske till Ikea imorgon, och då ska jag minsann fixa en ny blå påse!

Och nu bjuder jag på bild och en låt som möjligtvis kan vara en av de finaste jag har hört.

© hannah hviid

Kanske jag tänker helt fel, kanske längtar jag efter något som helt enkelt inte finns. Att jag vill hitta en person som faktiskt tycker om mig för MIG och inte för den de tror att jag ska va, inte för min syster, inte för att jag har egen lägenhet, utan för MIG. Men jag har kanske fel som tänker så? Det kanske är för mycket begärt att hitta en person som fortfarande hade tyckt om mig när denne fått reda på allt skit jag har gått igenom, när sanningen kom fram? En person som skulle tycka om mig fast jag inte pratar mycket, fast jag är allvarlig och har svårt för att skratta. Jag vill hitta någon som inte alls bryr sig om hur jag ser ut, men ändå tycker jag är vacker som jag är, som inte jämför mig med min syster, som inte bryr sig om jag ibland stänger in mig själv, som inte trycker ner det jag gillar och som finns där när jag vill berätta något viktigt. Någon som tar mig på allvar och inte avbryter mig då jag väl börjar prata.

Jag vill inte behöva låtsas vara någon jag inte är för att folk ska tycka om mig, för hur sant blir det då? Jag vet att många av de “kompisar” jag har bara är vän med mig av i princip två saker- Min syster eller min lägenhet eller en kombination av båda. Självklart inte alla, men majoriteten. Väldigt uppmuntrande tanke, ja. Kanske ligger felet hos mig, förmodligen är det så. Mina brister är kanske för många? Jag känner mig jävligt ensam, men samtidigt så vägrar jag vara en annan för att folk ska tycka om mig. Liksom… Det måste väl åtminstone finnas EN sån människa i världen?

Eller! Jag kan ju vara full hela tiden. Folk säger att jag är “rolig” när jag är full och “rolig” är tydligen något bra. En full Hannah är en bra och omtyckt Hannah. Hmm….

Låt som på något sätt passar lite i det jag funderar på för tillfället. Självklart av Travie McCoy ;)

Jag har saker jag borde ta tag i, lägga in bilder från kameran, städa, svara på mail… Men känner mig kraftlös. Jag orkar ingenting. Jag vill bara ligga i soffan och läsa Wuthering Heights hela dagen. Tror att jag ska göra det också.