Började dagen med en dusch och att städa upp lite i lägenheten, då den såg förjävlig ut. Har haft mardrömmar hela natten, minns de knappt nu, bara känslan och vissa fragment. Jag har fan alltid mardrömmar.
Jag mår psykiskt bättre idag, inte jättebra men… Bättre. Igårkväll var det hemskt för jag fick inget grepp alls om mina känslor. Jag “fixade” det i alla fall…. Och idag är det fredag och jag har absolut ingen aning vad som händer. En del av min vill göra något, en annan del vill bara sitta helt ensam i lägenheten. Min hjärna är helt rörig för tillfället.
Herregud vad trött jag är idag, så trött att jag knappt kan stava. Vill mest gå och lägga mig igen, fast jag har bara varit uppe i två-tre timmar, men det går liksom inte för sig, man kan inte sova hela dagen om det inte är söndag. Dessutom har jag ett ärende i stan halv 1, jag hoppas att jag har piggnat till då.
Annars mår jag inte alls bra idag, psykiskt. Jag kan inte heller sätta ord på vad som är fel, då jag inte ens vet det. Det är som… Spindlar som kryper under huden, som om att någon försöker hacka mitt hjärta i småbitar, som om någon försöker pressa luften ur mina lungor… Och det är storm i min hjärna. Jag kan inte förklara det bättre.
Jag tror inte att jag kommer blogga mer på ett tag nu.
Jag har mest Gym Class Heroes-låtar i huvudet och uhm… Travie McCoy. Jag vet, är full av överraskningar. Umgicks med syster i någon timme på Mobilia och kollade på grejer och pratade. Jag tror det märks på mig och på hur jag skriver i bloggen att jag är väldigt omotiverad och nere för tillfället.
Kanske jag tänker helt fel, kanske längtar jag efter något som helt enkelt inte finns. Att jag vill hitta en person som faktiskt tycker om mig för MIG och inte för den de tror att jag ska va, inte för min syster, inte för att jag har egen lägenhet, utan för MIG. Men jag har kanske fel som tänker så? Det kanske är för mycket begärt att hitta en person som fortfarande hade tyckt om mig när denne fått reda på allt skit jag har gått igenom, när sanningen kom fram? En person som skulle tycka om mig fast jag inte pratar mycket, fast jag är allvarlig och har svårt för att skratta. Jag vill hitta någon som inte alls bryr sig om hur jag ser ut, men ändå tycker jag är vacker som jag är, som inte jämför mig med min syster, som inte bryr sig om jag ibland stänger in mig själv, som inte trycker ner det jag gillar och som finns där när jag vill berätta något viktigt. Någon som tar mig på allvar och inte avbryter mig då jag väl börjar prata.
Jag vill inte behöva låtsas vara någon jag inte är för att folk ska tycka om mig, för hur sant blir det då? Jag vet att många av de “kompisar” jag har bara är vän med mig av i princip två saker- Min syster eller min lägenhet eller en kombination av båda. Självklart inte alla, men majoriteten. Väldigt uppmuntrande tanke, ja. Kanske ligger felet hos mig, förmodligen är det så. Mina brister är kanske för många? Jag känner mig jävligt ensam, men samtidigt så vägrar jag vara en annan för att folk ska tycka om mig. Liksom… Det måste väl åtminstone finnas EN sån människa i världen?
Eller! Jag kan ju vara full hela tiden. Folk säger att jag är “rolig” när jag är full och “rolig” är tydligen något bra. En full Hannah är en bra och omtyckt Hannah. Hmm….
Låt som på något sätt passar lite i det jag funderar på för tillfället. Självklart av Travie McCoy ;)
Jag har saker jag borde ta tag i, lägga in bilder från kameran, städa, svara på mail… Men känner mig kraftlös. Jag orkar ingenting. Jag vill bara ligga i soffan och läsa Wuthering Heights hela dagen. Tror att jag ska göra det också.
Vad ska jag säga om kvällen? Jag visste direkt att den inte skulle bli bra, min magkänsla sa det. Försökte hålla skenet uppe och låtsas ha kul, men det gick inte. Orkade inte ens dricka mer än en grogg och cider, och då brukar jag ändå kunna dricka mycket. Jag kände bara mig så ensam, trots att jag var med andra personer. Hur är det ens möjligt, att känna sig ensam fast man egentligen inte är det? Vid ett tillfälle gick jag in på toaletten och grät. Så fort de andra gick kom tårarna och har gråtit sen dess. Ensamhet blandat med avundsjuka och saknad. Och så känner jag mig dålig som förstörde kvällen för de andra. Bara för att jag är ett freak liksom……
Vet inte hur mycket mer jag kan ta. Jag försöker låtsas, jag har en mask av att jag inte bryr mig, en mask som jag har kunnat ha alla andra gånger, men nu rasade allt. Och sluta gråta verkar vara omöjligt….
Mina fötter är trasiga och jag slår vad om att jag inte kommer kunna gå alls imorgon. Det var illa nog de sista två timmarna, och jag kröp nästan upp för trappan till lägenheten. Jag har så ont att jag bara vill gråta. Och kvällen blev inte alls som tänkt, jag ville aldrig spendera hela kvällen med resten av Malmös befolkning, trängas och äckla sig. En afghan stötte på mig och jag svär att vi har träffats för många år sen. “Vi kan lära känna varandra bättre” är visserligen originellt, brukar annars låta “Har du nummer?” men Nej.
Jag är inte gjort för sånna folkmassor. Men jag träffade min älskade tönt och W. Kom på att tönten är den enda killen i världen jag faktiskt älskar. Och så hade vi det årliga sammanträffandet med A. Helt sjukt, vi träffas verkligen alltid sista dagen på festivalen, ännu sjukare denna gången va att precis innan jag o min syster hade rundat ett hörn så hade jag sagt “Borde vi inte träffa A, det är ju min tradition”, och där, när syster ber om tändare står han! Riktigt kul! Det var ett nästan lika läskigt sammanträffade förra året… Jag såg Han också, den Förbjudna. Har inte skrivit på bloggen men jag träffade honom för några veckor sen, vi har gemensamma vänner, och då kom han med en miljon bortförklaringar. Nu såg jag honom, och han såg mig, två gånger, men jag ignorerade honom. Han är ett avslutat kapitel.
Resten av tiden ville jag mest slåss eller gråta. Hade ångest, hatade människorna och hade ont ont ont. Och behandlades som nån hund. I morgon tänker jag sova så länge jag bara kan, ska nog fan ta och stänga av telefonen…..
Handlat, fixat lite i lägenheten och lite other stuff idag. Huvudvärksfri. Köpte på mig lite värkmedicin på Apoteket idag. Säkert därför jag inte har haft ont. Och så har jag funderat en hel del, på viktiga beslut. Typ folk jag kastar ut ur mitt liv nu, på folk som gör mig irriterad utan att de ens är i närheten av mig, och lite andra livsbeslut. Kommit fram till en helt del. Good.
Imorgon ska jag och syster göra stan osäker minsann. Mer osäker än vad den redan är hoho. Fuck inget festande och drickande (drack ändå förra helgen trots att jag “inte skulle”). Jag är alkoholist, vad ska ni klaga på? På att jag lever? På att alkoholen får mig att må bra? Okej, klaga då :)
Lyssnar på Travie och skrattar av tanken på att folk tror att de vet vem jag är. You have nooo idea.
Idag är jag helt enkelt bara irriterad, Har varit på Vårdcentralen och bara det är irriterande i sig liksom, men jag vaknade upp irriterad och har fortsatt med det. Kan inte heller riktiga skriva varför jag fortsätter vara irriterad, för alla jävla snokare på bloggen som sen kommer fråga “vem/vad va du irriterad på?” och så blir jag ännu mer irriterad. AAAAHHHH. En sån dag jag bara vill isolera mig från alla människor för ingen kommer fan göra det bättre. Det är dessutom storm ute.
Känner att huvudvärken är på ingång, och jag ska föra dagbok nu så bara att “klocka” värken. Nu vet jag visserligen vad orsakerna till den är (som nu antar jag att det är för jag är irriterad). Kuk-huvudvärk. Den gör mig också irriterad. Allt irriterar mig.
