hanay.

Usch, jag har en sån där fuldag idag, ni vet, då man känner sig helt äcklig vad man än gör? Vill mest gömma mig hela dagen, men måste gå ut och vara bland folk, tyvärr. Sitter i alla fall och äter frukost nu och tittar på nyheterna fast jag inte hör ett ljud de säger, varför pratar svenskar så otydligt?

Kanske jag tänker helt fel, kanske längtar jag efter något som helt enkelt inte finns. Att jag vill hitta en person som faktiskt tycker om mig för MIG och inte för den de tror att jag ska va, inte för min syster, inte för att jag har egen lägenhet, utan för MIG. Men jag har kanske fel som tänker så? Det kanske är för mycket begärt att hitta en person som fortfarande hade tyckt om mig när denne fått reda på allt skit jag har gått igenom, när sanningen kom fram? En person som skulle tycka om mig fast jag inte pratar mycket, fast jag är allvarlig och har svårt för att skratta. Jag vill hitta någon som inte alls bryr sig om hur jag ser ut, men ändå tycker jag är vacker som jag är, som inte jämför mig med min syster, som inte bryr sig om jag ibland stänger in mig själv, som inte trycker ner det jag gillar och som finns där när jag vill berätta något viktigt. Någon som tar mig på allvar och inte avbryter mig då jag väl börjar prata.

Jag vill inte behöva låtsas vara någon jag inte är för att folk ska tycka om mig, för hur sant blir det då? Jag vet att många av de “kompisar” jag har bara är vän med mig av i princip två saker- Min syster eller min lägenhet eller en kombination av båda. Självklart inte alla, men majoriteten. Väldigt uppmuntrande tanke, ja. Kanske ligger felet hos mig, förmodligen är det så. Mina brister är kanske för många? Jag känner mig jävligt ensam, men samtidigt så vägrar jag vara en annan för att folk ska tycka om mig. Liksom… Det måste väl åtminstone finnas EN sån människa i världen?

Eller! Jag kan ju vara full hela tiden. Folk säger att jag är “rolig” när jag är full och “rolig” är tydligen något bra. En full Hannah är en bra och omtyckt Hannah. Hmm….

Låt som på något sätt passar lite i det jag funderar på för tillfället. Självklart av Travie McCoy ;)

Snodde denna på Lastnightstrash (som för övrigt är en mycket trevlig blogg). I brist på annat….

Du heter?: Hannah Louise Hviid

Smeknamn?: Hannah, Hanay, Hanni (som bara syster får kalla mig!), Hanoshko

Låt som när du är ledsen sörjer till?: Falling-Lacuna Coil och Nina Rochelle-låtar-

Beroende av?: B-vitaminer

Vad tror folk om dig? Att jag antingen är världens ängel eller bitch. Lite motsägelsefullt ja.

Vad får du oftast komplimanger för? Mitt hår.

Hur imponerar man på dig?: Var smart, men inte sån där jag vet allt”, få mig att skratta och var originell.

Brukar du skratta för dig själv? I princip aldrig…

Vad står det i ditt senast inkomna SMS?: “Härliiiiigt var e du?” från syster.

Var bor du?: Malmö!

Trivs du där?: Jag älskar Malmö, men min stadsdel är kanske inte den bästa haha

Har du haft sex idag?: Haha nej, jag gick i celibat för 4 veckor sen :)

Hur svarar du i mobilen?: Beror på vem som ringer

Vem ringde du senast?: Syster

Vad sa den du senast pratade med i telefonen?: Vi bestämde att vi skulle käka.

Brukar du komma i tid?: Jag kommer alltid för tidigt

Hur känner du dig nu?: Tom

Vanligaste färg på dina kläder?: Svart och vitt… Möjligtvis någon rosa detalj ibland.

Vad tycker du om fötter?: Fötter är nasty

Vad saknar du?: Sällskap, saknar speciellt tre av mina vänner.

Hade du en bra kväll igår?: Den var både bra och dålig. Drack med syster, hennes pojkvän och M. Var liksom inte på humör.

Favorit dryck på morgonen?: Vatten

När brukar du oftast gå och lägga dig?: Frågan borde snarare va “När somnar du?”, jag är ändå duktig på att lägga mig tidigt…

Är du blyg?: Inte så värst, men folk tror det om mig för att jag inte gillar att prata.

Sysslar du med någon sport?: Jag? Nej haha

Tror du på kärlek vid första ögonkastet?: Nej, men attraktion.

Har du spytt offentligt?: Usch nej.

Vad skulle du göra om du vore kille/tjej för en dag?: Äntligen få veta hur killar tänker!

Är du nöjd med ditt liv?: Nej

Är du bortskämd?: Har aldrig varit

Vad gör du i morgon?: Är på möte i någon timme och sen tvättar

Vad är det värsta du vet?:Äckliga rasistiska, icke-feministiska, homofobiska människor.

Har du bra vänner och äkta vänskap?: Jag har vänner jag verkligen bryr mig om, och vänner som jag inte ens vet varför jag är vän med.

Vad är det finaste du fått?: Hjälp när jag var i desperat behov av det.

En speciell dag du minns: Finns en del, men.. Studenten.

Du samlar på: Absolut Vodka-flaskor haha!

Vem ringer du när du är arg/ledsen?: Min lillasyster eller pappa

När grät du senast?: Tidigare idag

Vad skulle du göra om du vann en miljon?: Sticka från Sverige

Vill du gifta dig?: Verkligen inte

Vill du ha barn?: Hatar barn, så nej.

Är du musikalisk?: När ingen hör ;)

Vad dricker du helst när du är törstig?: Vatten

Bor dina föräldrar tillsammans?: Nej

Har du någon gång gråtit dig till sömns?: Jo det kan ju ha hänt

Biter du på naglarna?: Gjorde fram tills jag va 13-14, nu blir jag äcklad av tanken.

“He’s always, always in my mind: not as a pleasure, any more than I am always a pleasure to myself, but as my own being.”

Jag har saker jag borde ta tag i, lägga in bilder från kameran, städa, svara på mail… Men känner mig kraftlös. Jag orkar ingenting. Jag vill bara ligga i soffan och läsa Wuthering Heights hela dagen. Tror att jag ska göra det också.

Efter lite mat och ett Jersey Shore-avsnitt har jag slutat gråta och vill istället kräkas alternativt sova bort mitt liv.

Vad ska jag säga om kvällen? Jag visste direkt att den inte skulle bli bra, min magkänsla sa det. Försökte hålla skenet uppe och låtsas ha kul, men det gick inte. Orkade inte ens dricka mer än en grogg och cider, och då brukar jag ändå kunna dricka mycket. Jag kände bara mig så ensam, trots att jag var med andra personer. Hur är det ens möjligt, att känna sig ensam fast man egentligen inte är det? Vid ett tillfälle gick jag in på toaletten och grät. Så fort de andra gick kom tårarna och har gråtit sen dess. Ensamhet blandat med avundsjuka och saknad. Och så känner jag mig dålig som förstörde kvällen för de andra. Bara för att jag är ett freak liksom……

Vet inte hur mycket mer jag kan ta. Jag försöker låtsas, jag har en mask av att jag inte bryr mig, en mask som jag har kunnat ha alla andra gånger, men nu rasade allt. Och sluta gråta verkar vara omöjligt….

Jag tog och genomförde ett beslut precis som jag faktiskt är mycket nöjd med. Det är liksom bäst såhär, tänker inte gå igenom sånt svineri en gång till. Slut.

Och Örebro vann matchen mot Helsingborg och det var ju bra, heja Malmö! ;)

Jag lever, har sovit skitlänge och har en förjävlig huvudvärk som förhoppningsvis botas med en treo. Tänkte äta frukost och titta på Jersey Shore men syster ringa och ville bjuda på lunch och det tackar man inte nej till, så nu håller jag på att sminka mig och ska strax bege mig ut och möta henne. Fötterna gör ont så det blir sneakers idag, fast jag inte är den typen. Drömde förresten inatt att jag gav en belöning till den personen som kunde kväva mig till döds…..

Och så tog jag ett beslut som nog är rätt också. Eller snarare två.

Mina fötter är trasiga och jag slår vad om att jag inte kommer kunna gå alls imorgon. Det var illa nog de sista två timmarna, och jag kröp nästan upp för trappan till lägenheten. Jag har så ont att jag bara vill gråta. Och kvällen blev inte alls som tänkt, jag ville aldrig spendera hela kvällen med resten av Malmös befolkning, trängas och äckla sig. En afghan stötte på mig och jag svär att vi har träffats för många år sen. “Vi kan lära känna varandra bättre” är visserligen originellt, brukar annars låta “Har du nummer?” men Nej.

Jag är inte gjort för sånna folkmassor. Men jag träffade min älskade tönt och W. Kom på att tönten är den enda killen i världen jag faktiskt älskar. Och så hade vi det årliga sammanträffandet med A. Helt sjukt, vi träffas verkligen alltid sista dagen på festivalen, ännu sjukare denna gången va att precis innan jag o min syster hade rundat ett hörn så hade jag sagt “Borde vi inte träffa A, det är ju min tradition”, och där, när syster ber om tändare står han! Riktigt kul! Det var ett nästan lika läskigt sammanträffade förra året… Jag såg Han också, den Förbjudna. Har inte skrivit på bloggen men jag träffade honom för några veckor sen, vi har gemensamma vänner, och då kom han med en miljon bortförklaringar. Nu såg jag honom, och han såg mig, två gånger, men jag ignorerade honom. Han är ett avslutat kapitel.

Resten av tiden ville jag mest slåss eller gråta. Hade ångest, hatade människorna och hade ont ont ont. Och behandlades som nån hund. I morgon tänker jag sova så länge jag bara kan, ska nog fan ta och stänga av telefonen…..